Om dvärgpinscher
Det här är vad jag anser om den härliga rasen dvärgpinscher. Jag tycker verkligen att det är en helt underbar ras, pigg, alert, gosig och glad. Jag tycker också att det finns nackdelar med alla raser och självklart även med dvärgpinschern. Och det finns såklart massor av dvärgpinschrar som på olika sätt inte stämmer in på beskrivningen. När man ska köpa en valp så tror jag det viktigaste är att få träffa mamman till valpen och gärna familjens andra hundar. De allra flesta valpar är framåt och glada i tryggheten hos sin mamma och kullsyskonen, men när de kommer hem till sin nya familj blir vissa lite osäkra. Det är tråkigt att ha en hund som är rädd eller skällig på främmande människor och det kan vara svårt att träna bort. Därför är det viktigt att man väljer uppfödare och avelsdjur där man har stor chans att få en öppen och glad liten valp.

Personlighet
Har man erhållit sin dvärgpinschers förtroende så har man mycket vunnet! Många dvärgpinschrar är både osäkra och tuffa i samma lilla kropp. Som med de flesta hundar behöver de mycket kärlek, fasta gränser och en tydlig och rättvis behandling av sin ägare. En dvärgpinscher har hög integritet och låter sig inte behandlas hur som helst. Vissa hundar tyr sig mest till en person även om de älskar alla i familjen. Även om det är en ras som är liten till växten och lätt att ta under armen så ska den uppfostras som en stor hund och inte tillåtas några dumheter.

Vaktinstinkt
Dvärgpinschern kan vara öppen och tillgänglig mot främmande människor, men det finns också många som är lite reserverade och har vaktinstinkt. Får de möjlighet tar de gärna på sig ansvaret att vakta bostaden och larma vid minsta ljud utifrån, eller skälla ut personer du vill prata med på promenaden. Det är skönt om de i tidig ålder lär sig att överlåta vaktandet åt sin ägare så de kan koppla av.

Koppla av
En dvärgpinscher är en aktiv hund som vill vara med där det händer något och som man i vissa fall behöver lära att koppla av. Du kanske själv får lägga dig i soffan och ta en tupplur med hunden när den är valp. De flesta sover gärna under täcket i sängen på natten. Om du inte vill ha din hund i sängen så tänk på att ha hundens sovplats varm och ombonad då de kan vara lite frusna i dragiga rum. Det är bra att redan från början träna hunden på att koppla av på olika platser. Märker du att hunden börjar bli trött; ta den i knäet och smek den försiktigt så att den kopplar av. Lär hunden att sitta stilla vid din sida och bara göra ingenting alls.

Ensam hemma
Många tycker att det är viktigt att börja träna ensamhet med en gång, medan andra anser att det räcker när hunden blivit äldre så att den först hinner bygga upp en grundtrygghet. Jag tycker det är svårt att veta vilket sätt som är bäst. Dvärgpinschern kan dock vara svårt att lämna ensam hemma. Det kan yttra sig i att de gnäller eller ylar och har svårt att koppla av och sova. Min hund fungerar bäst i sin bur när han är ensam. Där är lugnt, ombonat och tryggt och han behöver inte vakta eller stressa upp sig. Han var van vid buren innan och i början spelade vi in honom med en bandspelare för att höra att han var tyst och sov. Ingen hund mår dock bra av att vara ensam hemma många timmar om dagen och absolut inte en dvärgpinscher.

Skötsel
Pälsen kräver ingen speciell skötsel. Möjligtvis ett bad då och då. Eftersom de har tunn päls värmer ett täcke eller en overall skönt på vintern. Många dvärgpinschrar älskar värme och lägger sig gärna i solen som skiner in genom fönstret. Kloklippning är ingen favoritsysselsättning för den genomsnittlige dvärgen. En bra regel är att klippa lite men ofta så att du inte råkar klippa i pulpan. Det finns olika metoder för att få klippningen att fungera. Själv började jag klippa klorna då han sov på rygg i mitt knä och inte ens vaknade när alla fyra klorna var klippta. Han är fortfarande avslappnad när jag klipper och får ofta en godbit när jag är klar.

Foder
Många unghundar är lite petiga i maten. De börjar kanske inse att det inte finns nån konkurrens om maten, samt att det finns massor av godare saker att äta. Matvägran kan naturligtvis också bero på sjukdom, t.ex. halsont, men i de allra flesta fall så testar hunden om den kan få något godare. Håll ut! En frisk hund svälter inte. Och det är inte dödligt att hoppa över ett mål här eller där. En del pinnar är riktiga matvrak och då gäller det att hålla igen på maten och framförallt på smakbitar och godis. En liten korvbit då och då blir snabbt tillräckligt för att hunden ska gå upp i hull.

Tänderna
Det är mycket vanligt att mjölk-hörntänderna sitter fast när de nya tänderna kommer upp. Då kilas mjöktänderna fast av de nya hörntänderna och vill inte lossna. Kika i din dvärgpinschers mun, och sitter de första hörntänderna kvar när hunden närmar sig sex månader är det dags att boka tid hos veterinären för att dra ut de små rackarna. Under tiden hunden är sövd kan du till exempel be att hunden får klorna klippta riktigt kort eller något annat du vill ha undersökt. Får tänderna sitta kvar kan de i värsta fall orsaka bettfel. Små hundar får lätt tandsten. Om hunden äter torrfoder så tycker inte jag att du behöver blötlägga din vuxna dvärgpinschers mat. Min hund får maten torr, möjligtvis med lite vatten på precis innan servering. Då hjälper de dagliga måltiderna till att ge tuggmotion. Om foder finns dock många olika åsikter, hör med din uppfödare om du är osäker. Ben att tugga på och regelbunden tandborstning hjälper till att hålla tandkött och tänder i trim. En dvärgpinschers foder gör sällan hål i plånboken och man bör absolut satsa på ett foder av hög kvalité.

Aktivering
Dvärgpinschern gillar att gå på långa promenader och springer gärna lös. Har man varit noga med att träna inkallning så är det inga problem att ha hunden lös, men jag använder alltid koppel i närheten av trafik, då de är snabba i sina reflexer. Det är viktigt att träna inkallning redan när valpen är ung. Jag rekommenderar speciellt en bok som heter "Inkallning är så mycket mera" av Memea Mohlin. Den är jättebra! Att gå valp- och fortsättningskurs hos sin brukshundklubb är roligt för de flesta dvärgpinschrar och ägare. Det är en bra social träning där hunden får lära sig att träffa andra raser och samarbeta med sin ägare. Det viktigaste i träningen av en dvärgpinscher tycker jag är att det ska vara roligt i början. Så småningom kan man börja ställa krav, men en dvärgpinscher samarbetar inte bara för att det är så roligt utan vill gärna ha nåt kul eller gott i utbyte. Dvärgpinschern är gärna med på allt som är roligt. De gör mycket för en godbit och är skojiga att träna med bara man har tålamod. Är de på humör är de härliga, men de är dock ofta lättpåverkade av väder och vind, vilket gör dem till oberäkneliga tävlingshundar om man siktar på högre klasser inom till exempel tävlingslydnad. Jag tror de flesta dvärgpinschrar tycker det är roligt att få prova på såväl lydnad och agility som de olika bruksgrenarna eller de nya sporterna som freestyle och flyball.

MH och KORNING
Alltfler mentalbeskriver sina dvärgpinschrar. Rasklubben anordnar MH med jämna mellanrum för intresserade. Du kan se resultaten från alla mentalbeskrivna dvärgpinschrar på SKK's hunddata. Rasen kan få titeln KORAD och det finns flera som klarat av mentaltesterna och exteriörbeskrivningen.

Tillsammans med andra hundar
De flesta går mycket bra ihop med hundar av andra raser, men lyser speciellt upp om de får träffa nån av sin egen ras. När min hund började på dagis så lärde han sig snabbt att parera de större hundarna och funkade mycket bra ihop med alla, även om han gärna var herre på täppan och hade tjejerna för sig själv. Dvärgpinschrar kan vara ganska kaxiga mot andra hundar, men jag tycker absolut inte man ska låta dem hänga i kopplet och tuffa sig, bara för att de är små. Jag lät väldigt sällan min valp hälsa på okända hundar på promenad utan då försökte jag istället få hans uppmärksamhet och så gick vi bara förbi. Jag valde ut några lekkompisar åt honom som han fick träffa regelbundet och leka med utan koppel så att han skulle lära sig att umgås med andra hundar på ett bra sätt. Men han fick aldrig leka fritt med stora hundar, p.g.a. skaderisken. En dvärgpinscher är så liten och jag tycker inte att man är överbeskyddande om man är försiktig, speciellt i början; en stor lekfull tass över ryggen kan bli plågsam i resten av hundens liv.

Om du bestämmer dig
för en dvärgpinscher så har du en trogen kompis som alltid tycker att just du är bäst. En hund som gärna tar sovmorgon under täcket och helst inte sticker näsan utanför dörren i ruskväder, men som alltid hänger med på äventyr bara omständigheterna är de rätta.

Tillbaka